livet på kullen

Det går åt mycket ved för att värma upp vårt stora hus. Över den staplade vedhögen som täcker en yta på ungefär 4 gånger 5 meter har min far tidigare haft ett system med 8-10 takplåtar, överlappande. Vi fick hans hjälp i somras och takplåtarna kom på plats. I stormbyarna på 20 m/s i helgen så blåste tyvärr en del bort...



Det tunga var att M inte var hemma i söndags men med lite snöskottarmuskler, svett och envishet fick jag upp plåtarna som blåst ned. De är tyngre än vad man kan tro. Hade inte energi kvar i mina förkylda muskler att lägga på så mycket mer tyngder än det här men det fixade M nästa dag. 



Efter det var jag trött igen och satte mig på verandan för att titta på tjuvstartsvåren och njuta av solen tillsammans med Matrix.

Det smärtar lite att inte orka gå promenad efter jobbet, efter en sväng i Stockholm kom jag hem med en förkylning. I lördags bestämde jag mig ändå för att vara tillräckligt frisk för att orka en promenad, det blev en halv, det duger. I dag gav jag mig ut för att titta på trädgården och hoppas snubbla över snödroppar. Det blev ett konstaterande att vintern som varit hittills skapat en del sår i trägården. Buskarna har nog haft det värst. Ett par exempel från dagen kommer nedan.

Min sambo gillar vintergröna trädgårdsväxter likt den här buxbomplantan (jag arbetar med att acceptera sådana växter som inte luktar gott, inte blommar och inte går att äta, förstår inte riktigt poängen med dem).




Bakom buxbomen syns syréner som står raka i ryggen och kommer blomma om ett par månader. Syrénbuskarna mitt emot dessa har inte klarat vintern lika galant, utan är ett exempel på vinterns härjningar. Det gör lite ont i hjärtat att se dem brutna... Det blir en naturligt påbörjad föryngring, om jag ska vara positiv.




Vad värre är att snön gärna tar med sig några fruktträd ned till marken. En gren på gula plommonträdet har fallit och halva äppelpajsträdet (aka minns-ni-när-ett-jättestort-äpple-räckte-till-en-äppelpaj-till-hela-familjen-trädet). För att inte se det så negativt: plommonträdet blöder kåda så det har inte många år kvar och äppelpajsträdet har gett dålig frukt de senaste 15 åren.




Jag lever på tron och förhoppningen att vinbärsbuskar är väldigt böjbara. De röda är tuggade på av vinterhungriga rådjur och i övrigt snötyngda. Nedan syns de fyra buskarna med svarta vinbär som finns på Kullen. En stor i bakgrunden och framför den en hög med två lägre som flankerar (där syns bara två markeringspinnar).




Att taket över vår ved blåste bort i helgen berättar jag om i ett annat inlägg...