livet på kullen

Vi har funderat på att byta taket på vagnboden ett tag och tänkt att maj är den perfekta tiden. I helgen började vi plocka ned första halvan av taket och kunde inte hålla oss från att lägga på de första fyra plåtarna (av totalt 32 st).

Så här såg det ut lite halvvägs igenom avplockningen. Inte direkt ett rakt, platt, logiskt tak, så enkelt ska det inte vara.




Utsikten från taket är härlig med massor av blommande frukt- och bärträd.

På Kullen har solen lyst nästan hela helgen, det har varit två härliga dagar med ogräsrensning, gräsklippning, potatisodling (59 st Maria), påbörjad vårgrävning i landet, utefika i sol och tillfälligt borttappade hönor. Att vi haft lite problem med reglercentralen för uppvärmning av huset har inte stört alltför mycket.

Vi är inne i skördetider nu, de första sparrisarna från kökslandet har vi redan hunnit avnjuta. Rabarberna hade skjutit i höjden och jag plockade de första idag, till en rabarberkaka. 




Jag är lite tokig i nässlor, doften från dem ger mig lyckokänslor, trots att jag ofta bränner mig på dem. Utöver nässelsoppa har jag även hunnit göra nässelpesto med ett gott resultat. 




Häggen blommar för fullt, likaså körsbärsträden och även Victoriaplommonträdet har börjat blomma. Det är minusgrader på nätterna så det är ju inte helt lyckat med all denna blomning på bär- och fruktträden. Tulpanerna blommar fint vid verandan och bryr sig inte så mycket om minusgrader. 

Förra helgen planterade jag ut tomatplantor och en gurkplanta i växthuset, mest för att gurkplantan inte ville vara inne längre. Sedan var det en minusgrad de kommande nätterna men med flera lager täckväv över sig klarade de små plantorna att hålla värmen. Det blev chocolate, green grape, ildi, moneymaker och sweet vad gäller tomater och en vanlig slanggurka. 




En glad överraskning var att ruccolan hade valt att komma upp på nytt från rötterna, den är tvåårig så det är väl inte konstigt men någon uppmuntran i form av vatten etc har den inte fått sedan i höstas. Lyx!  

Förra påsken var varm och svettig, fylld av vedhantering och solsken.
Denna påskaftonsmorgon bjöd på något helt annat:

En kväll efter jobbet hade vi blåsippespaning och det med stor framgång. Vi såg inga blåa blomhav men däremot blåprickiga hagar. Mitt i allt det blåa var det något som inte stämde, vita blåsippor! Enligt den virtuella floran är det likväl en blåsippa, eller med det vackert klingande latinska namnet, Hepatica nobilis.

Jag skulle inte vilja säga att jag är teknikfientlig, teknikskrämd eller teknikoduglig. Snarare lite teknikointresserad, gillar lo-fi mer än hi-fi och har använt min walkman efter millenieskiftet. Jag var sist med att skaffa mobiltelefon, köpte då en gammal enkel modell på julrean 2002 (Nokia 3310 från 2000) och bytte ut den när jag på sommaren 2005 fick min brors avlagda SonyEricsson T300 (med färgskärm, från 2002). Min sambo däremot är snarare teknikgalen och när hans gamla smartphone nu efter knappt två år blivit ersatt med en hyperhäftig ny så fick jag hans gamla och har därmed en HTC Wildfire (från 2010). Den nya får inte följa med in på mitt jobb eftersom den har kamera så då ska jag som inte gillar telefoner ha två stycken... 

Vad kan vara poängen med denna radda ointressant information om mina mobiltelefonerfarenheter? Jo, nu när jag är modern (nåväl) och har internetvänlig mobil så har jag skaffat twitter också, som ett komplement till bloggen som ofta blir nedprioriterad av allt annat, speciellt på sommaren. På twitter kommer det komma mer personliga, kanske meningslösa babbliga inlägg. Lite då och då.
Adressen är www.twitter.com/kullenliv. 

Den där kalla dagen gick vi en lång promenad med kameran och när jag nu bläddrar igenom de fotografierna börjar jag redan längta lite, lite till nästa vinter. Det var så fantastiskt krispigt vackert! Så tack och hej till vintern med fyra av 175 foton, sedan är det dags att se till våren.  

Det känns lite konstigt men samtidigt härligt att redan nu sätta frö för att kunna skörda i sommar. I går tryckte jag ned fem olika sorters tomatfrön i jord och fyllde på med lite frö till blommor och persilja, bara för att testa...

I år sådde jag dels samma som förra året: 
- egna frön från Sweet, smakrik cocktailtomat som min mamma tagit egna frön från i flera år och nu fortsätter jag på samma spår. 
- köpta frön till Moneymaker, en givmild, trogen, ordinär tomatsort.

Jag ägnade mycket tid i höstas till torkning, en av sakerna som torkades var nypon.

Först plockades de på en buske som sticks, sedan satte jag mig i höstsolen för att rensa bort de dåliga och på de fina ta bort blomfäste och pinne. Sedan in i ugnen på ca 90 grader i en dag (kanske 8-10 timmar) och sedan är de torra och klara att lägga i täta burkar tills det blir vinter. 




När det sedan är vinter och suget efter riktig nyponsoppa har kommit tar man fram sin burk med nypon, mortlar dem och kokar god nyponsoppa med lagom mycket socker. 




Sedan är det bara att njuta, helst med en klick grädde... 

Att vakna upp till 27,4 minusgrader och frusna vattenledningar är en vacker men lite besvärlig upplevelse.

Det första vi gjorde efter att jag tagit ett foto ifrån köksfönstret? Gick till hönorna med nytt varmt vatten istället för deras isklump och gav dem pepparkaksgodis. 





Med de citroner vi fått från väderguden gjorde vi sedan lemonad som seden påbjuder; frostade av den stora frysen. 

Våra fyra härliga hönor och mestuppen är antagligen de mest bortskämda fjäderfäna i närområdet. Det är en sak att de fick fjolårets bortglömda pepparkakor, istället för att vi skulle slänga dem. Det är en helt annan sak att vi plockar åt oss nya pepparkaksförpackningar som reas ut för att julen är förbi, endast för att ha lite hönsgodis hemma. När vi skämtsamt pratade om våra bortskämda hönor menade min sambo att det inte var så illa, vi har ju inte börjat ge dem fina praliner eller så. Fast jo, de fick ju smaka på hemgjorda saffranspraliner som en julgäst inte orkade äta upp... 

På Kullen förbereder vi oss inför julen och låtsas att det är vinter. Det är inte lika lätt att få julkänsla som förra året, som bjöd på en fantastisk december med mängder av snö. Våra snöskottarmuskler förtvinar i det här vädret... 

Trots att det inte ligger snö har adventspyntet kommit fram, stjärnan, utegranen, ljusstakarna och en ny idé som fick lite extra fart när de röjde under kraftledningsgatan nära oss i slutet av november. Då var det inte bara stora träd som fick lägga sig ned och vila utan även en och annan liten sötgran, som den vi tog in. 




Min pappa brukar ordna egna julgrupper, de kan se ut lite hur som helst, och den traditionen kände jag behövde få fortleva på Kullen så det blev en liten konstig grupp, med fokus på väldoftande hyacinter. 




Nu när det luktar jul så fort jag kommer hem känns det lite mer som vinter men en liten längtan efter snömassorna som kom redan vid första advent förra året finns där också. 

Alla årstider har sina skiftningar men jag slås gång på gång av hur många delar det finns i hösten. Ni är vi nog mitt i den, många löv har fallit och de som sitter kvar är sällan röda utan åt det klargula eller bruna hållet. Nattfrosten är mer vardag än undantag. Idag är det en tung, fuktig dag ute. Redan innan regnet kom föll det droppar från äppelträdet utanför. Frosten har tagit allt förutom kärleksörten, gräset börjar bli vildvuxet eftersom det inte går att klippa när det är så här fuktigt. Blomdofterna har blivit utbytta mot en tung jorddoft blandad med den söta förruttnelsen från kvarlämnade äpplen och döende växtlighet. Pannrumsröken tävlar med diset om att göra världen oskarp. Katten sträcker sig inte längre efter solens värmande strålar utan ligger ihoprullad i sin korg för att spara energi och värme. Den här delen av hösten har jag aldrig gillat utan önskat förbi så snabbt som möjligt men det är sant att människor förändras för jisses vad underbart ruggigt det är idag!

Kanske är det för att svagdrickeglöggen vi satte igång för ett par veckor sedan sprider sin ljuvlighet i köket eller för att min kropp är trött på sommarens sysslor med ogräsrensande, snigelletande, kantklippande, förvällande, bärplockande och att aldrig bli klar innan solnedgången klockan 22 på kvällen.

Den sista shortsdagen var i år den 1 oktober, då tog jag fotot nedan. Det känns långt mer avlägset är en månad.

Eftersom frosten har hållit sig borta så länge i år har en del av våra sommargrödor börjat om. Jag har plockat flera jordgubbar de senaste två veckorna och även om den första jordgubben för året är ljuvlig så är den sista verkligt ljuv.
En del rosor har hunnit knoppa på nytt, bland annat favoriten, den väldoftande rosa (den som gav ljuvlig rosensaft).



I natt hade vi 4,9 minusgrader, även om jag gillar att titta ut på det frostnupna landskapet, ta en kopp te till och låta morgonen bli förmiddag innan något vettigt blir gjort så är det lite sorgligt. De ljumma vindarna är över för i år, de ljuvliga dofterna från trädgården och de fantastiska primörerna från trädgårdslandet byts mot disiga höstdagar, långkalsonger och pannrumsrökdoft. Jag ser fram emot de första dagarna när det är så kallt att man knappt kan andas genom näsan, när snön yr runt knuten och man bara måste baka för att hålla köket riktigt varmt (inte egentligen men det är en bra ursäkt!).
Och vet du? Om bara ett par månader kommer det bli ljusare, ljumma vårkvällar och ljuvliga sommardagar kommer på nytt varje år. Lika fantastiska, överraskande varje gång. Om ett halvår plockar vi kanske de första sparrisarna i landet!

Allt har sin egen dag, jag läste att det idag är äggets dag. Det firar vi med en liten bildkavalkad på våra hönor. Nu när frosten har tagit tag i oss lite mer rejält får de gå ute i trädgården ibland.



Vår något mesiga tupp håller full koll på sina hönor - så länge inget farligt händer, då springer han iväg utan att blicka bakåt... Precis som jag vill ha honom, inte ett dugg folkilsk.

Nedan gör de sin tolkning av en klassiskt beatles-bild.



Men tyvärr saknar de trafikvett, för att de inte ska ge sig ut på vägen som passerar Kullen krävs en hel del vaktande. Matrix ställer gärna upp, spännande med kompisar i trädgården! Han frågade tuppen om de skulle leka men tuppen, ja, han sprang skrikande iväg mot tryggheten (sicksackade mot vägen...).