Vinter på nytt

Det är just nu en sagolik vinterkväll, stjärnklart, smal månskära, minusgrader och snöfluffig värld. Det är inget min kamera kan fånga men det var ganska vackert även i helgen när vi gick en promenad längs med M-vägen som passerar vårt hus. 




Lite grått blir det lätt när solen vägrar visa sig men man kan ju inte få allt. Den nyfallna snön är tillräcklig för att göra världen vit, fluffig och förlåtande kring oräfsade höstlöv. 




Lite motsträvigt plockade jag ned allt jul- och adventspynt på tjugondedagen. Det enda som får vara kvar är utebelysningen i adventsgranen, den klarar vi oss inte utan i januarimörkret. 




Påsk på Kullen





Förra påsken var varm och svettig, fylld av vedhantering och solsken.
Denna påskaftonsmorgon bjöd på något helt annat:





Vinterns avslut

Den där kalla dagen gick vi en lång promenad med kameran och när jag nu bläddrar igenom de fotografierna börjar jag redan längta lite, lite till nästa vinter. Det var så fantastiskt krispigt vackert! Så tack och hej till vintern med fyra av 175 foton, sedan är det dags att se till våren.  















Att vakna upp till -27,4 grader

Att vakna upp till 27,4 minusgrader och frusna vattenledningar är en vacker men lite besvärlig upplevelse.

Det första vi gjorde efter att jag tagit ett foto ifrån köksfönstret? Gick till hönorna med nytt varmt vatten istället för deras isklump och gav dem pepparkaksgodis. 





Med de citroner vi fått från väderguden gjorde vi sedan lemonad som seden påbjuder; frostade av den stora frysen. 


Vinterns härjningar i trädgården på Kullen

Det smärtar lite att inte orka gå promenad efter jobbet, efter en sväng i Stockholm kom jag hem med en förkylning. I lördags bestämde jag mig ändå för att vara tillräckligt frisk för att orka en promenad, det blev en halv, det duger. I dag gav jag mig ut för att titta på trädgården och hoppas snubbla över snödroppar. Det blev ett konstaterande att vintern som varit hittills skapat en del sår i trägården. Buskarna har nog haft det värst. Ett par exempel från dagen kommer nedan.

Min sambo gillar vintergröna trädgårdsväxter likt den här buxbomplantan (jag arbetar med att acceptera sådana växter som inte luktar gott, inte blommar och inte går att äta, förstår inte riktigt poängen med dem).




Bakom buxbomen syns syréner som står raka i ryggen och kommer blomma om ett par månader. Syrénbuskarna mitt emot dessa har inte klarat vintern lika galant, utan är ett exempel på vinterns härjningar. Det gör lite ont i hjärtat att se dem brutna... Det blir en naturligt påbörjad föryngring, om jag ska vara positiv.




Vad värre är att snön gärna tar med sig några fruktträd ned till marken. En gren på gula plommonträdet har fallit och halva äppelpajsträdet (aka minns-ni-när-ett-jättestort-äpple-räckte-till-en-äppelpaj-till-hela-familjen-trädet). För att inte se det så negativt: plommonträdet blöder kåda så det har inte många år kvar och äppelpajsträdet har gett dålig frukt de senaste 15 åren.




Jag lever på tron och förhoppningen att vinbärsbuskar är väldigt böjbara. De röda är tuggade på av vinterhungriga rådjur och i övrigt snötyngda. Nedan syns de fyra buskarna med svarta vinbär som finns på Kullen. En stor i bakgrunden och framför den en hög med två lägre som flankerar (där syns bara två markeringspinnar).




Att taket över vår ved blåste bort i helgen berättar jag om i ett annat inlägg...

 


Let it snow? Nej, nu kan det faktiskt få sluta snart.

Återigen faller det snö utanför vårt hus. Det lovades att denna nederbörd skulle vara i form av regn men med en minusgrad ute och det vita utseendet på regnet får vi ändå kalla det snö. När ska snöandet sluta?




Idag är det den 15 januari och därmed, sett ur årstidsperspektivet, befinner vi oss mitt i vintern. Det har varit snö sedan slutet av november så jag tycker allt att det får vara slut med den här vintern snart. Vi är mer än halvvägs genom vårt vedförråd, har kanske 40-45 % kvar, tveksamt om det kommer räcka. Nästa vinter kommer vi antagligen ha alldeles för mycket ved, för att väga upp mot denna vinters oro. Ja, om nu Sveaskog eller F vill sälja till oss i år.

Den bästa snöskyffeln har gått sönder, eller, vi kan säga att den är delvis sjukskriven och har omplacerats för att orka livet ut. Inga mer tunga lyft för den arbetaren, det blir bara fluffig lättsnö för honom.

Utanför mitt köksfönster åker bilar förbi, sakta, på vår skridskobana. Det är så underbart att inte behöva ge sig ut på vägarna. Jag kan sitta här med den fina utsikten, mysa åt att katten ligger och sover i sin korg, dricka mitt te och invänta slutet på det här snöfallet, då jag får ännu ett snöskottningsträningspass.

Min rastlöshet kommer snart ta mig till pannrummet. Det finns nog något att sysselsätta sig med, det kanske är dags att elda? Definitivt dags att bära in lite ved. Går det att gräva upp purjolök i landet i all den här snön?


Det finns så mycket som är "det bästa med att bo på Kullen". Att man får göra saker, det finns alltid något att sysselsätta sig med, är definitivt en av dem.





Tredje advent på Kullen, snö, sol och snö




I lördags hade vi en eller två plusgrader, idag var det tillbaka på "normala" nio minus på morgonen. De tillhörande centimetrarna snö var där, till vår glädje var det även sol!

Vi gick en kort promenad upp i skogen eftersom de har plogat skogsvägen. Testade även att pulsa runt i snön, där det var som värst var det så djupt att det gick till halva mitt lår, inte helt lätt att ta sig fram då! Därefter var det dags för det obligatoriska skottandet... Känns väldigt främmande att vi inte hade någon snö alls för bara tre veckor sedan. 


Från promenaden




Vi tillbringar en hel del tid med att konstatera att vi bor på en vacker plats.





Om jag trodde på "livskvalitet"

Det finns många ord jag avskyr, livskvalitet och kvalitetstid är två av dem. Det jag avskyr är att de menar på att det finns en annan sida, att ha låg kvalitet på sitt liv (vem vill väl ha det och få en stämpel på att du har det?). Kvalitetstid, visst, det är bra att du tillbringar aktiv lektid med dina barn men en sammanstressad halvtimme varje tisdag - ger det lyckliga barn? Det är inte orden i sig utan behovet av dem jag vänder mig från.

Om jag trodde på begreppet livskvalitet så skulle jag sätta det ordet på min onsdagsmorgon. När klockan var 06:00 var jag ute i de många minusgraderna för att skotta undan någon decimeter snö som hade fallit under natten. Det var kallt, det var mörkt, stjärnklart och en liten månskära tittade på mig när jag insåg att just de minutrarna var de vackraste jag upplevt på länge. Glittret, lugnet, tystnaden, den totala stillheten.

Snön är tung i längden att skotta undan, det tänker jag inte hymla om, men varje stund jag stannar upp och ser mig omkring och inser var jag är så blir det mer än värt det. Självklart finns det korta stunder som jag undrar om vi har gjort rätt val när vi flyttade hit men då behöver jag bara öppna ögonen för att vet att jag är precis där jag vill vara. I exakt den här känslan, resten av livet.





Första advent på Kullen

Det har ju kommit en del snö, på bilden en en som har lagt sig för att vila lite.




Vi hade mycket att göra förra helgen och fick en hel del gjort också.
Snöskottning har blivit något vi gör varje dag. För att det inte ska bli kallt behöver vi elda två gånger om dagen, så veden går åt i rasande, sprakande takt. Första advent kom och lite smått julpynt har vi fått upp. Efter lite envishet lyser även slingan i vår utegran.




Lite ljus i sovrummet. Det är väldigt bra med mysbelysning när vi inte har tapetserat om än...




Går det att ta snösparken till jobbet?

Natten till onsdagen kom snön, som de hade förutspått. En decimeter var det ungefär som mötte oss en timme tidigare än vanligt på morgonen. Vi skottade undan hela vår väg ned till den allmänna vägen. Precis när vi var klara med det kom snöplogen och lämnade en fin vall av tung snö att skotta undan men det gick det med och till jobbet kom jag ungefär i vanlig tid, inga problem!

Min sambo som körde hem med bilen igen efter att ha lämnat mig på jobbet upptäckte att bilen betedde sig lite konstigt men det verkade inte vara något större problem, tänkte att det antagligen hade att göra med vattenmassorna vi körde igenom på ditvägen (hemvägen tog han den längre, torrare, vägen).

Det snöade vidare men inte så väldigt intensivt.


Bild från lokaltidningen på en av översvämningarna som uppkom på min vanliga väg till jobbet (foto Tomas Königsson)





När M skulle hämta mig igen på kvällen så var bilen inte alls lika nästanfungerande - snarare nästan helt ofungerande och tycktes bli sämre för varje kilometer. På kvällen ringde vi en motorkunnig och förklarade hur bilen betedde sig. Han föreslog några saker som vi testade men ingen av oss var särskilt övertygade om att det skulle göra någon skillnad.

Tyvärr hade vi alltför rätt, på torsdagsmorgonen gick det knappt att få igång bilen och att köra med en bil som kan bli ståendes när som helst, på en europaväg - nej tack. Jag kom inte till jobbet på torsdagen utan kunde som tur var jobba hemifrån. Hade det varit på sommarhalvåret hade jag kunnat cykla eller ta min elmoped men med snön som nyss börjat falla var inte ens snöspark ett alternativ.


Min pappa som provkör den lilla sparken på Kullen för något år sedan




Så; pågående snöfall, behov av snöskottning, en bil som inte startar, 13 km till jobbet, ett möte i staden två mil bort på kvällen. Ja, vad gör man? Snön fick falla, bilen fick stå, en bil kunde lånas till nästa dag, jobbet fick göras hemifrån, en buss fick hittas som gick in till staden på kvällen och då verkade de akuta problemen lösta.

Precis då hör jag, vid sju på morgonen, ett skrapande ljud från vår tvättstuga/matförråd som ligger bortom köket. Får kalla kårar - katten har inte kommit in än och dörren dit in är stängd. Öppnar dörren för att se så att det verkligen inte är Matrix som busar - nej - något springer rasslande snabbt och gömmer sig. Stänger snabbt dörren och (fastän jag är övertygad vegetarian) greppar närmaste plastbunke, redo att slå ihjäl det lilla djuret. Ropar något till M om att det är en mus i tvättstugan. Kommer på att jag har väldigt liten chans mot musen med all bråte som står där inne. Småspringer till ytterdörren och vrålar på Matrix tre gånger, han kommer springandes från pannrummet och undrar om jag har goda rester till honom eller om han har gjort något fel. Släpper in honom i tvättstugan och stänger dörren bakom oss alla fyra (jag, M, Matrix och musen). Matrix blir glad eftersom han är i ett rum som han i vanliga fall inte brukar få vara och hittar nöjt kattgodiset. Efter någon minut ser jag musen dyka upp en decimeter bakom M, kastar dit Matrix som inser vad hela saken handlar om och ett par sekunder senare tar han den, så säkert som bara en expertkatt kan. Tror ni att han fick mycket beröm efter den insatsen? Själv var han mycket glad över att få jaga inomhus, det var något annorlunda.


En höstbild på den heroiska katten




Berättade om händelsen för de förra ägarna och fick veta att "nej, musen kan inte ha kommit in genom något hål i tvättstugan för där finns det inget". Den kan lika gärna ha tagit sig in via något annat rum, ett hus som är från 1850 är inte tätt - på gott och ont. Det verkar inte som om musen hann vara inne så länge för vi har inte hittat något den ätit på... Kattälskaren i mig (som är stor och barnslig) myser av att vi faktiskt behöver ha katt, det är inget val. Kanske två stycken? säger den retoriskt.

Min sambo tog bussen 10 mil iväg och kunde som tur var låna sin fars bil (han har nyss köpt en ny och inte kunnat slita sig från sin gamla än). Så för tillfället är bilproblemet löst. Vår fina lilla Kia som nu verkar ha fått elfel var inte värd mer än 15 000 när den fungerade så den är antagligen inte värd att reparera. Mest sannolikt är att vi köper en ny gammal bil om 1-2 veckor, för att kunna lbli av med problemet.


Syndafloden?

Det känns som om det aldrig kommer sluta regna nu när det har regnat nästintill oavbrutet från fredag till tisdag kväll. Nu har regnet bytts ut mot snö. I snöröjningshänseenden känner jag mig mycket nöjd med att det är regn som har fallit hittills. Eftersom vi inte har någon källare under vårt hus utan en väldränerad torpargrund oroar inte regnmassorna mig så mycket. En fördel med att leva på Kullen är väl just när det regnar, att man sitter redan från början på en kulle. En nackdel med allt regnet är att delar av min väg jag tar till jobbet står under vatten...

De olika väderleksrapporterna säger olika men alla är rörande överens om att det är dags för någon eller ett par decimeter snö. Det blir våra första decimetrar snö på Kullen och vi har inte köpt någon snöslunga och har egentligen inte heller någon traktor att ploga med heller. Vi har snöskyfflar och en snösläde, muskler och i värsta fall numret till en som kan komma hit och ploga åt oss om det blir ohanterliga mängder.


Kanske är det så här vackert imorgon?





RSS 2.0