Kullens fem plågor

Ibland undrar jag vad det är för något ont jag gjort. Jag äter vegetariskt, kör försiktigt för att inte köra på djur, pratar med skogens djur istället för att skjuta dem. Till och med myrorna som varje år ger mig stora kliande bölder som sitter kvar i flera veckor har jag haft överseende med i år. Jag försöker vara snäll mot människor, även de jag inte tycker särskilt bra om försöker jag förstå, försvara och ändra åsikt om. Ändå känns det som att jag straffas för mina synder, något likt de bibliska tio plågorna men hittills är de bara fem. 

Vi har mördarsniglar/spansk(italiensk) snigel. I år mer än tidigare, flera dagar med över 200 halshuggna. Jag vågar knappt åka hemifrån på kvällen för då missar jag en jakt på dem. 1-2 timmar varje kväll går vi med böjd rygg runt och glor på gräsmattan.

Åkersnigeln drabbade oss och hade haft ihjäl våra bönplantor och sedan antagligen squashplantorna om vi inte hade tillbringat någon timme efter solnedgång varje kväll i nästan två veckor med att kontrollera samtliga blad på samtliga plantor och all yta kring dem för att ha ihjäl millimeterstora sniglar. Nu är de i schack (åtminstone tillfälligt). 

Vår katt tar så många möss i år att han inte längre vill äta upp dem. Det är ovanligt mycket möss i år och vi har haft två inne som vi tagit i fällor. Ute har jag sett flera rusa förbi, de har ätit på mina morötter och rödbetor. 

Vid en av de dagliga snigeljakterna råkade jag göra en hel svärm getingar förbannade genom att lägga en pinne på det plåttak de hade sitt bo under och blev stucken på ett finger. Så ilskna getingar kan vi inte ha i trädgården så de fick tas bort. 

I kväll upptäckte jag att vi har haft vildsvin i trädgården som bökat upp en bit av gräsmattan. Eftersom vi sett hur de bökat i skogarna runt oss och dessutom hört dem precis i närheten var det väl bara en tidsfråga. 

Att myggorna stör både på kvällar och på dagstid och att jag knappt hann äta körsbär eller krusbär innan fåglarna hade tömt hela buskarna/träden är irriterande men hanterbart.

Den där droppen var vildsvinsböket. Ännu en sak att passa efter och lägga onödig tid på, som jag inte kan styra över men ändå måste försöka hindra. Just nu är jag fly förbannad och så hemsk att jag hoppas på en mycket snörik vinter där alla vildsvin svälter ihjäl. 


Vad kan finnas kvar, vilka är de fem sista plågorna som ska drabba oss? Kommer det vara en räv i hönshuset? Minusgrader redan inatt innan trädgårdsskörden är klar? Minus 30 grader i en vecka i vinter så allt vatten fryser? En vedeldad panna som exploderar och antänder 30+50 kubikmeter ved? Blixtnedslag i stora äppelträdet som ramlar rakt på huset och klyver det? Inget känns helt orimligt. 

Kanske tuppen kan vara den hjälte han poserar som och skydda oss mot allt ont? 




Ständigt uppkopplad eller helt avkopplad

När man bor på landet kan ens ADSL gå sönder och bli lagat först två veckor senare men det gör inget för det är ändå för fint väder för att sitta inne vid datorn. Återkommer en regnig dag och berättar bland annat om hur man gör av med fem förpackningar syltsocker på två veckor. Tills dess en bild på vår ståtliga katt som balanserar på en overksam snöplog.




Skogen bjuder på lite guldkant(areller)

Efter att ha hört om andras fynd gav vi oss iväg till det trogna "sommarstället" där det brukar växa sommarkantareller (blek kantarell) och hittade ett par som var tillräckligt stora. Dessutom hittade vi två vanliga, gula, kantareller som fick göra dem sällskap på årets första kantarellmackor!




En annan god sak i skogen som vi inte kan låta bli att plocka är smultronen, det har hunnit bli ett par smoothies bland annat. Fast godast är de en sekund efter att de lämnat plantan...




Något vi inte stoppar i munnen men likväl gärna njuter av är (vad jag tror) en orkidé som heter Jungfru Marie Nycklar och växer i skogen bredvid oss.




Hoppvägen, nu med mindre hopp om svamp

En av fördelarna med att bo granne med skogen är att kunna plocka svamp på hösten, en fördel vi planerat att utnyttja så mycket det går. Eftersom jag är uppvuxen här så hittar jag till flera bra ställen där det "alltid" finns svamp. En del sådana försvinner dock vid skogsavverkning.

Nu har de börjat avverka skogen kring Hoppvägen, där vi har plockat kantareller (både bleka och gula), svart trumpetsvamp, taggsvamp och Karl-Johan den senaste hösten. De har dock lämnat en del träd kvar kring ett par av svampställena men bland annat ett fint svart trumpetsvamp-ställe är förlorat.

Det kommer bli en ljusare promenadväg och om fem år antagligen väldigt vackert, om än på ett annorlunda sätt.


Så här ser det ut just nu




Så här såg det ut på samma plats för ett år sedan




Det kommer tyvärr ta många år innan den sönderkörda vägen blir rolig att gå igen...




Ett bra plåster för svampsåren vore om vi fick köpa några av stockarna som ligger ett par meter från vår trädgård men Sveaskog har inte varit positiva hittills så vi vågar inte riktigt hoppas på ett glädjande svar den här gången heller...


Kommer vintern första helgen i november?

Imorse kändes det som att vintern hade kommit, med 8,7 minusgrader och när det ser ut så här utanför köksfönstret  




Perfekt morgon för att göra plommonmarmelad och dra ut på frukosten. Med lite förkylningskänslor i kroppen blev det ett värmande "te" också, färskriven ingefära och som omväxling en skiva citron med kokande vatten på värmer på flera sätt och är underbart gott.




Det blev dags för en promenad i solen och då kändes det inte alls lika mycket som vinter längre, fastän det var kallt så värmde solen och vyerna oss när vi gick Omvända Sörehorvarundan och petade sönder stelfrusna trattkantareller.




Det har fått vara en lite lugnare helg, energin har inte funnits. Lite smått har vi gjort ändå, plommonmarmelad, ny äppelmust, kattgos och ett par härliga promenader i skogen.  



RSS 2.0