Hönsrapport i december

En kall morgon gick jag och släppte ut hönorna, det här är vad som möter en (om man inte har något gott i handen, pepparkakor eller liknande). Ett gäng som säger "Vad gör du här!?" "Ge oss något gott!" "NU!"




Vattnet där ute hade frusit till is. Berit undersökte nyfiket och de andra tittade också fundersamt "Varför är vattnet hårt?" men Berit ville inte visa sin nyfikenhet utan vände tvärt om så fort jag och kameran närmade oss. "Jag är väl inte dum, jag vet varför vattnet är hårt. Tänker bara inte berätta det för dig." sa hon till mig. 




Trots att det var lite väl kyligt vill de så gärna vara ute. Här stod tuffa gänget (de där som alltid står och tjuvröker i ett hörn utanför högstadieskolan). Huttrar ihop sig och gömmer ett av benen långt in i dunet på magen för att hålla sig lite varmare. 




Näst pepparkakor och bröd är squash en favorit. Squashen som ligger kvar i källaren sedan i somras och har börjat skrumpna ihop i ena änden så det är dags att lägga ut den i vår effektiva kompost. På en dag försvinner nästan hela gigantsquashen ner i deras glada magar.  




Bäst är dock att få vara på frihetspromenad i hela trädgården. Leta mask och undersöka vagnbodsdörrar (som Kristina gör på fotot nedan). Tuppen har ett sjå när han ska hålla koll på alla hönor och se till att alla kommer in i tid på kvällen. Han gör oftast ett klanderfritt arbete. Häromdagen förlorade vi dock en höna till en rovfågel så de där frihetspromenaderna är vi restriktiva med ett tag, till hönornas stora sorg.

 

Det var hela decemberrapporten från hönorna på Kullen.  

 
 
 

Rovdjursbesök

Bästa är att ha hönorna ute i trädgården, de trivs, får i sig nyttigheter och ger godare ägg. Lite mysigt också att få besök av en nyfiken höna när vi plockar i trädgården. Det finns nackdelar med det fria livet och idag förlorade vi en av våra hönor (Alva 2). Troligtvis var det räven vi såg för några veckor sedan som fick sig ett skrovmål. Därmed är friheten för tillfället över för våra damer, de får gå i sin instängslade utegård men kommer vara djupt besvikna.
Fast förhoppningsvis vid liv. 

Någon gång måste de få gå ut igen men det dröjer, kanske ända tills det snöar... 
 




Columbi ägg och överraskningsplopp

En av våra hönor, Berit, stod och tryckte inne i hönsgården samtidigt som alla de andra hönorna tiggde godis. Eftersom det inte är hennes normala beteende att inte vilja ha något gott att äta lyfte jag ut henne på gräsmattan för att hon skulle få en liten paus från de andra hönorna, som brukar mobba henne ganska rejält. Hon gick oroligt på gräsmattan och var inte alls intresserad av att äta av grönskan. Vi undrade om hon var sjuk, hon burrade ihop sig och tog i så mycket hon kunde, hon kanske var förstoppad, funderade vi. När hon tog i som värst ploppade det plötsligt ut ett ägg. Sedan hade hon inga som helst problem med att börja mumsa på gräsmattan. Vi blev minst sagt förvånade över det hinnägg hon klämde ut så snabbt och utanför redet där de brukar lägga sina ägg. Hon fick beröm och ägget hamnade i dagens valfläsk (rösti på squash). 

Förresten det där om Columbi ägg, där ett ägg ska ställas upp. Helt utan hjälp av kraschat skal (och salt) står ett hinnägg hur bra som helst.

 



Våra bortskämda busar

Våra fyra härliga hönor och mestuppen är antagligen de mest bortskämda fjäderfäna i närområdet. Det är en sak att de fick fjolårets bortglömda pepparkakor, istället för att vi skulle slänga dem. Det är en helt annan sak att vi plockar åt oss nya pepparkaksförpackningar som reas ut för att julen är förbi, endast för att ha lite hönsgodis hemma. När vi skämtsamt pratade om våra bortskämda hönor menade min sambo att det inte var så illa, vi har ju inte börjat ge dem fina praliner eller så. Fast jo, de fick ju smaka på hemgjorda saffranspraliner som en julgäst inte orkade äta upp... 




Kanske är det för att vi har bortskämda hönor som våra ägg blir så goda och så pass åtråvärda bland mina medarbetare att vi knappt har ägg för det egna husbehovet? 



2012 ska vi ha fler hönor på Kullen, för ökad trivsel och ökat äggfrosseri. 



Äggets dag

Allt har sin egen dag, jag läste att det idag är äggets dag. Det firar vi med en liten bildkavalkad på våra hönor. Nu när frosten har tagit tag i oss lite mer rejält får de gå ute i trädgården ibland.



Vår något mesiga tupp håller full koll på sina hönor - så länge inget farligt händer, då springer han iväg utan att blicka bakåt... Precis som jag vill ha honom, inte ett dugg folkilsk.

Nedan gör de sin tolkning av en klassiskt beatles-bild.



Men tyvärr saknar de trafikvett, för att de inte ska ge sig ut på vägen som passerar Kullen krävs en hel del vaktande. Matrix ställer gärna upp, spännande med kompisar i trädgården! Han frågade tuppen om de skulle leka men tuppen, ja, han sprang skrikande iväg mot tryggheten (sicksackade mot vägen...).




Crux, Alva och Beatorna

Jag vill gärna presentera några nytillkomna Kullen-bor:



Hönan som går fram och kikar på oss heter Alva och är helt klart en alfa-höna. Utöver henne har vi en ständigt skraj tupp som heter Crux och tre hönor till, som alla heter Beata.

Utöver att vara ett roande inslag så ger de oss något mer, riktigt närproducerade ägg!





Hönslängtan

Jag fick ett sött mail från min mamma häromdagen. 

Hej.
Fick ett litet ägg idag. Hönsen är söta. Dom vita tupparna har punkarkam. 


Så i helgen åker vi till det där stället med sjö för ett besök och för att hämta hem fyra hönor och en tupp! Staketet på hönsgården har vi lagat, hönshuset är sågspånat och hönsmat är köpt sedan länge, tror ni att vi har längtat efter hönor och riktiga ägg?

I trädgården har vi fortsatt plocka ogräs i landet och satt ett fyrtiotal ljusa potatisar, av okända sorter. De hamnade i det lilla, något lerigare, landet.

Utöver att syrenerna doftar i hela trädgården så har lupinerna börjat blomma vid jordkällaren och sprider sin speciella doft.




Katten har flyttat, länge leve katten på Kullen!

För någon vecka sedan flyttade Selma från oss till Fiskarhultet (mina föräldrar). Kvar har vi nu Matrix, som är Selmas son. Han är väldigt nöjd över att vara ensambarn hos oss... ibland börjar han spinna så fort han ser oss i köket. Livet är gott just nu när han inte får stryk av morsan jämt och ständigt.


Ett par bilder som ett hejdå till Selma:











Herre på täppan är nu Matrix/Trixie/Gråis. En något halvtjock kastrerad pojk som nu agerar åldrande kattunge (7 år). Han har nästan ständigt mask, vilket kommer sig av att han är en god jägare. Dock innebär det också att han är förvisad till köket, där han har en egen korg som han uppskattar att ligga i. Hans stora förebild är Jussi (en hund) och därför måste det vara bra att ha en egen korg, det har alla hundar (kanske han tänker). Annars är han helst i pannrummet, där han har en egen ingång, eller är med när något händer utomhus. Bastar gärna med M och vill i övrigt mest ha mat, kärlek och sällskap.





RSS 2.0