Rutiner på semestermorgnar
Semestermorgnarna börjar ofta på ett sätt. Med tanken att man inte ska gå upp vid sju på semestern. Fast när solen skiner är det svårt att ligga kvar så länge till. På med bästa (bekvämaste) rosklänningen, ut i solen och det våta gräset.
Hönorna vill ju ut, de står nog redan och väntar vid dörren så det är lika bra att öppna för dem och samtidigt servera deras frukost. Varför vara inne när man kan vara ute och gå igenom ogräset för att se om något gott finns kvar? Vi har nu tio nya unghönor som är ca 18 veckor, tre av dem syns på detta foto. Och en halv Berit.
Något ägg har alltid kommit på morgonen men oftast kommer de flesta under förmiddagen. Så här ser just nu en typisk äggskörd ut för en dag. Fyra bruna ägg från Anitorna och Berit. Ett litet brunt och två små vita från våra nykomlingar som ännu inte sagt vad de heter.
Lite stressat kan det bli när man säger godmorgon till hönorna för då hörs ett ljud som påminner om när någon spelar på en såg. Det är katten som försöker säga godmorgon. Han har nämligen hört att det finns vakna människor som längtar efter att klappa och klia honom. Om man inte skyndar iväg från hönsgården kommer han dit och skrämmer upp hönorna, vässar klorna på en stolpe och visar sig så macho han kan.
Han sällskapar till växthuset men sedan går han och sätter sig vid huset och väntar. Tar det för lång tid att vattna i växthuset kommer han och kör sin enmanssågshow för att påminna om att det viktigaste ändå är att vi går in och äter frukost. Ingen tid finns över på morgonen till att ta tjuvar på tomatplantorna, med andra ord.
Sedan brukar solen gå i moln. Och katten vill ut en minut efter att han har gått in.
Men ibland har man tur med solen och har chans till frukost i kökshörnet.
Något ägg har alltid kommit på morgonen men oftast kommer de flesta under förmiddagen. Så här ser just nu en typisk äggskörd ut för en dag. Fyra bruna ägg från Anitorna och Berit. Ett litet brunt och två små vita från våra nykomlingar som ännu inte sagt vad de heter.
Han sällskapar till växthuset men sedan går han och sätter sig vid huset och väntar. Tar det för lång tid att vattna i växthuset kommer han och kör sin enmanssågshow för att påminna om att det viktigaste ändå är att vi går in och äter frukost. Ingen tid finns över på morgonen till att ta tjuvar på tomatplantorna, med andra ord.
Men ibland har man tur med solen och har chans till frukost i kökshörnet.
Det är ju inte varje dag allt är så fint och härligt. Igår dödade vi 150 mördarsniglar och ännu fler åkersniglar. De har knaprat sönder en squashplanta i landet trots våra närmast besatta snigelrundor på kvällen. Igår var det dessutom den stora knott-aftonen i vår trädgård, knott från hela kommunen hade samlats för att festa (på oss). Varje dag hittar vi till och med någon mördarsnigel i växthuset. Vi förlorar sakta kriget mot sniglarna men kommer gå under i strid.
På något sätt är allt bekymmer förlåtet så fort vi sträcker på ryggen, tar ett djupt andetag, ser oss omkring och konstaterar att vi inte vill byta det här livet mot något annat.
Inte heller byta bort utsikten vid frukost.
Sedan? Sedan börjar dagen. Under sommaren finns det alltid något att göra på Kullen.
Riktig höst
Alla årstider har sina skiftningar men jag slås gång på gång av hur många delar det finns i hösten. Ni är vi nog mitt i den, många löv har fallit och de som sitter kvar är sällan röda utan åt det klargula eller bruna hållet. Nattfrosten är mer vardag än undantag. Idag är det en tung, fuktig dag ute. Redan innan regnet kom föll det droppar från äppelträdet utanför. Frosten har tagit allt förutom kärleksörten, gräset börjar bli vildvuxet eftersom det inte går att klippa när det är så här fuktigt. Blomdofterna har blivit utbytta mot en tung jorddoft blandad med den söta förruttnelsen från kvarlämnade äpplen och döende växtlighet. Pannrumsröken tävlar med diset om att göra världen oskarp. Katten sträcker sig inte längre efter solens värmande strålar utan ligger ihoprullad i sin korg för att spara energi och värme. Den här delen av hösten har jag aldrig gillat utan önskat förbi så snabbt som möjligt men det är sant att människor förändras för jisses vad underbart ruggigt det är idag!
Kanske är det för att svagdrickeglöggen vi satte igång för ett par veckor sedan sprider sin ljuvlighet i köket eller för att min kropp är trött på sommarens sysslor med ogräsrensande, snigelletande, kantklippande, förvällande, bärplockande och att aldrig bli klar innan solnedgången klockan 22 på kvällen.
Den sista shortsdagen var i år den 1 oktober, då tog jag fotot nedan. Det känns långt mer avlägset är en månad.
Kanske är det för att svagdrickeglöggen vi satte igång för ett par veckor sedan sprider sin ljuvlighet i köket eller för att min kropp är trött på sommarens sysslor med ogräsrensande, snigelletande, kantklippande, förvällande, bärplockande och att aldrig bli klar innan solnedgången klockan 22 på kvällen.
Den sista shortsdagen var i år den 1 oktober, då tog jag fotot nedan. Det känns långt mer avlägset är en månad.
Gölen
Jag har alltid varit en sjö-älskare, trots att jag aldrig bott längre från havet än en mil så har det varit sjö-baden som gjort mig mest glad. Att då ha en sjö (eller, den är så liten att det är en göl) en kilometers promenad från Kullen är ganska perfekt. Det är ingen badplats, ingen strand, ingen brygga och ingen sand där. Istället är det halt och besvärligt men helt underbart folktomt.
Någon gång varje sommar har jag kommit till Gölen och badat, fler gånger med Anna när vi gick på högstadiet, då vi tävlade med oss själva varje år hur tidigt det gick att bada i Gölen (mitten av mars blev gränsen).
Nu kommer jag bo nära Gölen och bada i det halvbruna underbara vattnet när sommaren är för varm för att man ska kunna orka arbeta i trädgården annars.
Nedan är en bild på hur Gölen ser ut. 
