Jul på Kullen

Med snön yrandes runt huset kändes det som ett skönt val att vi inte skulle iväg på Julafton, vägen utanför vårt var dock bra plogad så det hade inte varit omöjligt att ta sig ut. Eftersom vi inte skulle iväg så hade vi tänkt låta bli skottningen, helt och hållet, och fira Jul istället. En lång julfrukost senare, vid niotiden, blev vi rastlösa och gick ut för ett första entimmes arbetspass som tog bort lite snö från marken och från gamla växthusets tak eftersom vi såg att det hade knäckts på ett ställe. In igen för en mugg glögg och pepparkakor, sedan en sväng ut på ytterligare en timme. Den gången blev det en punktinsats på garagetaket, bara-för-att, det ska egentligen tåla den här snömängden och lite till. På vårt hus behöver det inte skottas snö, på 1800-talet visste de nog hur man bygger hus som tål alla extrema väder. Däremot de två små tillbyggena, farstun och verandan, kan behöva skottas.

Julbordet innehåller sällan så mycket för en vegetarian men när jag kan styra det själv blir det riktigt gott. På min tallrik fanns vörtbröd, "sill", brunkål, julost, gravlaxsås, rödbetssallad, ägghalvor med cavi-art, veg cocktailkorv, quornbullar och kokt potatis. Min sambo hade en helt annan tallrik framför sig med skinka, ål, revbensspjäll, rökt lax, kroppkakor, potatis och bröd. Till det drack vi julmust och två snapsar. Efterrätt behövdes inte... Efter att ha fått i oss allt det där sov vi gott framför Jul-Kalle Ankan. Därefter lite julklappar, bara ett par. Sedan flöt resten av kvällen iväg, med gos och film på TV. En helt underbar jul, precis lagom fast med lite mycket mat.

En av de bra sakerna med för mycket mat är att det blir rester som leder till lyxmackor.




På Juldagen åkte M till sin syster för att äta Julkalkon med sin familj, jag stannade hemma och eldade i pannan. Vi skottade fram vägen så han kunde ta sig ut och jag fortsatte skottandet även när han hade åkt. Kom lyckligt på att jag kunde laga något M inte tycker om till middag: Lutfisk. Nejdå, jag är fortfarande vegetarian men mammas lutfisksås (med egenmortlad senap) till potatis och ärtor är något av en tradition kring julen. Blev förvånad över att jag lyckades så bra med såsen. Mormors marmormortel kom till användning igen, till senapen.

En fördel med att göra "lutfisk" bara till mig själv är att kunna dubbla såsmängden... Egentligen ska det vara lutfisk, julmust och sedan ris à la malta till efterrätt men jag var inte så sugen på att bli proppmätt utan det blev bubbelvatten och en sharonfrukt till efterrätt som jag knappt orkade. I bakgrunden en vintersquash från landet.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0