Går det att ta snösparken till jobbet?

Natten till onsdagen kom snön, som de hade förutspått. En decimeter var det ungefär som mötte oss en timme tidigare än vanligt på morgonen. Vi skottade undan hela vår väg ned till den allmänna vägen. Precis när vi var klara med det kom snöplogen och lämnade en fin vall av tung snö att skotta undan men det gick det med och till jobbet kom jag ungefär i vanlig tid, inga problem!

Min sambo som körde hem med bilen igen efter att ha lämnat mig på jobbet upptäckte att bilen betedde sig lite konstigt men det verkade inte vara något större problem, tänkte att det antagligen hade att göra med vattenmassorna vi körde igenom på ditvägen (hemvägen tog han den längre, torrare, vägen).

Det snöade vidare men inte så väldigt intensivt.


Bild från lokaltidningen på en av översvämningarna som uppkom på min vanliga väg till jobbet (foto Tomas Königsson)





När M skulle hämta mig igen på kvällen så var bilen inte alls lika nästanfungerande - snarare nästan helt ofungerande och tycktes bli sämre för varje kilometer. På kvällen ringde vi en motorkunnig och förklarade hur bilen betedde sig. Han föreslog några saker som vi testade men ingen av oss var särskilt övertygade om att det skulle göra någon skillnad.

Tyvärr hade vi alltför rätt, på torsdagsmorgonen gick det knappt att få igång bilen och att köra med en bil som kan bli ståendes när som helst, på en europaväg - nej tack. Jag kom inte till jobbet på torsdagen utan kunde som tur var jobba hemifrån. Hade det varit på sommarhalvåret hade jag kunnat cykla eller ta min elmoped men med snön som nyss börjat falla var inte ens snöspark ett alternativ.


Min pappa som provkör den lilla sparken på Kullen för något år sedan




Så; pågående snöfall, behov av snöskottning, en bil som inte startar, 13 km till jobbet, ett möte i staden två mil bort på kvällen. Ja, vad gör man? Snön fick falla, bilen fick stå, en bil kunde lånas till nästa dag, jobbet fick göras hemifrån, en buss fick hittas som gick in till staden på kvällen och då verkade de akuta problemen lösta.

Precis då hör jag, vid sju på morgonen, ett skrapande ljud från vår tvättstuga/matförråd som ligger bortom köket. Får kalla kårar - katten har inte kommit in än och dörren dit in är stängd. Öppnar dörren för att se så att det verkligen inte är Matrix som busar - nej - något springer rasslande snabbt och gömmer sig. Stänger snabbt dörren och (fastän jag är övertygad vegetarian) greppar närmaste plastbunke, redo att slå ihjäl det lilla djuret. Ropar något till M om att det är en mus i tvättstugan. Kommer på att jag har väldigt liten chans mot musen med all bråte som står där inne. Småspringer till ytterdörren och vrålar på Matrix tre gånger, han kommer springandes från pannrummet och undrar om jag har goda rester till honom eller om han har gjort något fel. Släpper in honom i tvättstugan och stänger dörren bakom oss alla fyra (jag, M, Matrix och musen). Matrix blir glad eftersom han är i ett rum som han i vanliga fall inte brukar få vara och hittar nöjt kattgodiset. Efter någon minut ser jag musen dyka upp en decimeter bakom M, kastar dit Matrix som inser vad hela saken handlar om och ett par sekunder senare tar han den, så säkert som bara en expertkatt kan. Tror ni att han fick mycket beröm efter den insatsen? Själv var han mycket glad över att få jaga inomhus, det var något annorlunda.


En höstbild på den heroiska katten




Berättade om händelsen för de förra ägarna och fick veta att "nej, musen kan inte ha kommit in genom något hål i tvättstugan för där finns det inget". Den kan lika gärna ha tagit sig in via något annat rum, ett hus som är från 1850 är inte tätt - på gott och ont. Det verkar inte som om musen hann vara inne så länge för vi har inte hittat något den ätit på... Kattälskaren i mig (som är stor och barnslig) myser av att vi faktiskt behöver ha katt, det är inget val. Kanske två stycken? säger den retoriskt.

Min sambo tog bussen 10 mil iväg och kunde som tur var låna sin fars bil (han har nyss köpt en ny och inte kunnat slita sig från sin gamla än). Så för tillfället är bilproblemet löst. Vår fina lilla Kia som nu verkar ha fått elfel var inte värd mer än 15 000 när den fungerade så den är antagligen inte värd att reparera. Mest sannolikt är att vi köper en ny gammal bil om 1-2 veckor, för att kunna lbli av med problemet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0