livet på kullen

Alla årstider har sina skiftningar men jag slås gång på gång av hur många delar det finns i hösten. Ni är vi nog mitt i den, många löv har fallit och de som sitter kvar är sällan röda utan åt det klargula eller bruna hållet. Nattfrosten är mer vardag än undantag. Idag är det en tung, fuktig dag ute. Redan innan regnet kom föll det droppar från äppelträdet utanför. Frosten har tagit allt förutom kärleksörten, gräset börjar bli vildvuxet eftersom det inte går att klippa när det är så här fuktigt. Blomdofterna har blivit utbytta mot en tung jorddoft blandad med den söta förruttnelsen från kvarlämnade äpplen och döende växtlighet. Pannrumsröken tävlar med diset om att göra världen oskarp. Katten sträcker sig inte längre efter solens värmande strålar utan ligger ihoprullad i sin korg för att spara energi och värme. Den här delen av hösten har jag aldrig gillat utan önskat förbi så snabbt som möjligt men det är sant att människor förändras för jisses vad underbart ruggigt det är idag!

Kanske är det för att svagdrickeglöggen vi satte igång för ett par veckor sedan sprider sin ljuvlighet i köket eller för att min kropp är trött på sommarens sysslor med ogräsrensande, snigelletande, kantklippande, förvällande, bärplockande och att aldrig bli klar innan solnedgången klockan 22 på kvällen.

Den sista shortsdagen var i år den 1 oktober, då tog jag fotot nedan. Det känns långt mer avlägset är en månad.