Om jag trodde på "livskvalitet"
Det finns många ord jag avskyr, livskvalitet och kvalitetstid är två av dem. Det jag avskyr är att de menar på att det finns en annan sida, att ha låg kvalitet på sitt liv (vem vill väl ha det och få en stämpel på att du har det?). Kvalitetstid, visst, det är bra att du tillbringar aktiv lektid med dina barn men en sammanstressad halvtimme varje tisdag - ger det lyckliga barn? Det är inte orden i sig utan behovet av dem jag vänder mig från.
Om jag trodde på begreppet livskvalitet så skulle jag sätta det ordet på min onsdagsmorgon. När klockan var 06:00 var jag ute i de många minusgraderna för att skotta undan någon decimeter snö som hade fallit under natten. Det var kallt, det var mörkt, stjärnklart och en liten månskära tittade på mig när jag insåg att just de minutrarna var de vackraste jag upplevt på länge. Glittret, lugnet, tystnaden, den totala stillheten.
Snön är tung i längden att skotta undan, det tänker jag inte hymla om, men varje stund jag stannar upp och ser mig omkring och inser var jag är så blir det mer än värt det. Självklart finns det korta stunder som jag undrar om vi har gjort rätt val när vi flyttade hit men då behöver jag bara öppna ögonen för att vet att jag är precis där jag vill vara. I exakt den här känslan, resten av livet. 
