Jul på Kullen
Julbordet innehåller sällan så mycket för en vegetarian men när jag kan styra det själv blir det riktigt gott. På min tallrik fanns vörtbröd, "sill", brunkål, julost, gravlaxsås, rödbetssallad, ägghalvor med cavi-art, veg cocktailkorv, quornbullar och kokt potatis. Min sambo hade en helt annan tallrik framför sig med skinka, ål, revbensspjäll, rökt lax, kroppkakor, potatis och bröd. Till det drack vi julmust och två snapsar. Efterrätt behövdes inte... Efter att ha fått i oss allt det där sov vi gott framför Jul-Kalle Ankan. Därefter lite julklappar, bara ett par. Sedan flöt resten av kvällen iväg, med gos och film på TV. En helt underbar jul, precis lagom fast med lite mycket mat.
En av de bra sakerna med för mycket mat är att det blir rester som leder till lyxmackor.
På Juldagen åkte M till sin syster för att äta Julkalkon med sin familj, jag stannade hemma och eldade i pannan. Vi skottade fram vägen så han kunde ta sig ut och jag fortsatte skottandet även när han hade åkt. Kom lyckligt på att jag kunde laga något M inte tycker om till middag: Lutfisk. Nejdå, jag är fortfarande vegetarian men mammas lutfisksås (med egenmortlad senap) till potatis och ärtor är något av en tradition kring julen. Blev förvånad över att jag lyckades så bra med såsen. Mormors marmormortel kom till användning igen, till senapen.
En fördel med att göra "lutfisk" bara till mig själv är att kunna dubbla såsmängden... Egentligen ska det vara lutfisk, julmust och sedan ris à la malta till efterrätt men jag var inte så sugen på att bli proppmätt utan det blev bubbelvatten och en sharonfrukt till efterrätt som jag knappt orkade. I bakgrunden en vintersquash från landet.
Inför julfirandet på Kullen, eller mitt i det
Sitter på julaftonsmorgonen i mörkret, för det är en mörk och snörik morgon. Kanske så det ska vara.
I onsdags klädde vi julgranen. Så här mysigt blev det med den.
Julafton ska vi fira på Kullen, bara jag och M. Ett försök till en ny tradition. Samtidigt som jag alltid har firat julafton på Kullen så har jag aldrig gjort det varken utan mina föräldrar eller med M så det är lite nygammalt. Kommer nog ett blogginlägg om det efter julen.
Natten mellan tisdag och onsdag var det 25,9 minusgrader. Det var tydligen tillräckligt för att vattenledningar skulle frysa. Kallvattnet till köket och den lilla toaletten frös, på stora toaletten, i tvättstugan och i pannrummmet funkar vattnet fortfarande. Varmvattnet fungerar dock även i köket och på lilla toaletten så vi kan fortfarande diska... Det händer att ledningarna fryser här och de ska hålla för det så vi får helt enkelt hoppas att de klarar sig även denna gång.
I torsdags lossnade isproppen så nu har det problemet löst sig.
Häromnatten var den längsta natten på året, då var månen framme och gjorde trädgården ljus och blå. Sånt går inte att fånga med min kamera men så här konstigt blev det i den någon gång runt 22 på kvällen. Det får mig att tänka på en gammal film om "Tomten" som jag såg på SVT förra året, hittade den på youtube! 
Igår gjorde vi en av delarna i den nya traditionen, jultvagning i bastun. Det var inte helt fel. När jag sedan, ångande varm, stod i ett badlakan och borstade trappan fri från snö så kände jag att det är tur att vi bor mitt i skogen så det tar lite tid för våra grannar att inse hur knäppa vi faktiskt är.
Snö och varma ugnar
Först ut är Solrosbrödet, vilket är ett enkelt bröd med riktig jäst. Jag följde inte receptet helt, en del av vetemjölet blev rågsikt istället bl a men gott blev det och kommer helt klart bakas fler gånger.
Lussekatter bakade jag helgen innan Lucia, är inte så förtjust i dem så tänkte bara göra en halv sats, tänkte fel när det kom till saltet och råkade hälla i för en hel sats, vilket ledde till att jag hade i lite extra av allt annat också... Blev inte så lyckade men helt okej ändå. För att mortla saffranet använde jag en ny innevånare i vårt kök, mormors marmormortel. Jag älskar både den, det långtjatiga namnet och min mormor.
Sedan var det dags att använda en spännande sak, min mouli julienne som jag skrivit om innan, fick hjälpa till att göra brunkål. Inte bara för att göra rättvisa i köket, då den kommer från min farmor, utan för att ett av få måsten på mitt julbord är brunkål (där kommer de skånska delarna i mina rötter i fullo till sin rätt).
Inte så mycket för att få smaken utan mer för att få den underbara doften av nygräddade pepparkakor att sätta sig i huset så gjorde vi tre plåtar. De såg ut på lite olika sätt men sötast var den här grisen som mer ser ut som en myrslok, den kommer också från någon släkting men jag minns inte vilken... tror det är från farmors. Burken etablerade sig snabbt, förra julen, som en pepparkaksburk. Det gick inte att låta bli att köpa den när jag såg den på en loppis.
Nej, nu är det dags att gå ut i det vita igen, för dagens tredje träningspass snöskottning.
Innan snön föll kunde vi plocka purjolök i landet
För en månad sedan, innan snön föll, var jag sugen på att göra potatis- och purjolökssoppa, sagt och gjort, purjolöken plockade vi i landet och potatisen låg i källaren och väntade.
En ganska god soppa blev resultatet. 
Sedan kom snön och plötsligt blev det konstigt att vi hade blommande blommor inne. 
Den där penséen som blommade ute trots frosten hann aldrig fastna på något fotografi.
En liten marguerite som ville bo i egen kruka tittade förskräckt ut på det stora vita täcket som lagt sig och gömde sig igen.
Tredje advent på Kullen, snö, sol och snö
I lördags hade vi en eller två plusgrader, idag var det tillbaka på "normala" nio minus på morgonen. De tillhörande centimetrarna snö var där, till vår glädje var det även sol!
Vi gick en kort promenad upp i skogen eftersom de har plogat skogsvägen. Testade även att pulsa runt i snön, där det var som värst var det så djupt att det gick till halva mitt lår, inte helt lätt att ta sig fram då! Därefter var det dags för det obligatoriska skottandet... Känns väldigt främmande att vi inte hade någon snö alls för bara tre veckor sedan.
Från promenaden
Vi tillbringar en hel del tid med att konstatera att vi bor på en vacker plats. 
Äppelglögg
Surfade runt på Taffel och ramlade över ett inlägg där en bloggare hade gjort egen ciderglögg på köpt "riktig" cider och fick sug efter att testa det. Plötsligt slog det mig att det inte skulle behöva vara så svårt, kanske kan gå lika bra med vår hempressade äppelmust. Efter ett peppade ja-svar från bloggaren i fråga bestämde jag mig för att ge det ett försök.
I söndags testade vi att göra must på äppel som hade hunnit frysa till riktigt rejält, vi tinade dem och gjorde i övrigt som vanligt med råsaftcentrifugen. Bortsett från en väldigt grumlig must så, ja, det blev något rinnande äppelsmakande resultat. Sötare än vanligt men samtidigt mer vattnigt. Inte riktigt lika gott, helt enkelt.
Det är alltså med den musten, som behöver en liten smakhjälp, jag ikväll testade att göra egen äppelglögg. Sedan blev det lite som att göra soppa på en spik när många ingredienser får ersättas av andra, liknande, som finns hemma... Det är nog som så att min äppelglögg inte ens är släkt med ciderglöggen.
Resultatet? Vissa tveksamheter kring dofterna vid uppkoket förändrades till en positiv överraskning vid provsmakningen. Att det kunde vara så enkelt att göra något så gott! Smaken var stark, nästan skarp. Om jag inte hade vetat bättre hade jag trott att det var starkglögg. Den blev inte rysligt sötsliskig men var ändå söt. Kryddorna kom fram på ett bra sätt och det smakade helt enkelt äppelglögg. Vilken lycka! Att drycken var god kan jag konstatera när tre personer snabbt sörplade i sig ca 70 cl äppelglögg på en halvtimme.
Tyvärr blev inte resultatet så väldigt fotogeniskt så min kopp med glögg fick posera bredvid resultatet efter en andra sats plommonmarmelad som jag gjorde samtidigt. Inser nu att det inte gjorde fotot vackrare. 
Om jag trodde på "livskvalitet"
Det finns många ord jag avskyr, livskvalitet och kvalitetstid är två av dem. Det jag avskyr är att de menar på att det finns en annan sida, att ha låg kvalitet på sitt liv (vem vill väl ha det och få en stämpel på att du har det?). Kvalitetstid, visst, det är bra att du tillbringar aktiv lektid med dina barn men en sammanstressad halvtimme varje tisdag - ger det lyckliga barn? Det är inte orden i sig utan behovet av dem jag vänder mig från.
Om jag trodde på begreppet livskvalitet så skulle jag sätta det ordet på min onsdagsmorgon. När klockan var 06:00 var jag ute i de många minusgraderna för att skotta undan någon decimeter snö som hade fallit under natten. Det var kallt, det var mörkt, stjärnklart och en liten månskära tittade på mig när jag insåg att just de minutrarna var de vackraste jag upplevt på länge. Glittret, lugnet, tystnaden, den totala stillheten.
Snön är tung i längden att skotta undan, det tänker jag inte hymla om, men varje stund jag stannar upp och ser mig omkring och inser var jag är så blir det mer än värt det. Självklart finns det korta stunder som jag undrar om vi har gjort rätt val när vi flyttade hit men då behöver jag bara öppna ögonen för att vet att jag är precis där jag vill vara. I exakt den här känslan, resten av livet. 
Claras enkla bröd - andra ronden
Första advent på Kullen
Det har ju kommit en del snö, på bilden en en som har lagt sig för att vila lite. 
Vi hade mycket att göra förra helgen och fick en hel del gjort också.
Snöskottning har blivit något vi gör varje dag. För att det inte ska bli kallt behöver vi elda två gånger om dagen, så veden går åt i rasande, sprakande takt. Första advent kom och lite smått julpynt har vi fått upp. Efter lite envishet lyser även slingan i vår utegran. 
Lite ljus i sovrummet. Det är väldigt bra med mysbelysning när vi inte har tapetserat om än... 
